Mer än en gång har ”...Och stora havet” kallats tidernas bästa svenska album. Att Hellman bara spelade in denna skiva spädde bara på mytbildningen. Kreativiteten brann kort men starkt. Han klädde tankar om ensamhet, vilsenhet och längtan i ord, men lyckades samtidigt vara trallvänlig och lättlyssnad – på ett icke-irriterande sätt. Han träffade extra rätt i skivans evergreens Hon har ett sätt (medryckande charmpop) och Vara vänner (vispop med blås och kontrabas).